Kickan Mähler Isaksson, lastbilschaufför Sollefteå

”Jag gillar variationen och friheten, men också ansvaret som kommer med yrket som lastbilschaufför”

Kristina ”Kickan” Mähler Isaksson är lastbilschaufför på Kyl- och Frysexpressen i Sollefteå. Fyra dagar i veckan kör hon livsmedel och tomgods mellan Sollefteå och Umeå, tur och retur. Det hon gillar bäst med jobbet är variationen och friheten, men också ansvaret som kommer med yrket.

Redan som liten hade Kickan tydliga mål med vad hon ville bli när hon blev stor. Det var framför allt tre yrken som lockade – utbildad hästskötare, djursjukvårdare och att köra lastbil. Fram till idag har hon betat av två av tre. Lastbilschaufförsyrket är ett av dem.

Kickan gick Komvux 40 veckor långa utbildning ”Lastbil med släp” för tio år sedan och sökte därefter jobb i trakterna kring Sollefteå. De flesta lastbilsjobb som fanns var att köra timmerbil. Hon provade det under en period, men trivdes inget vidare, så hon tog en paus från yrket i fem år och jobbade i stället inom vård och skola. Tills hon en dag såg en annons om att Kyl- och Frysexpressen sökte chaufförer i Sollefteå. Då sökte hon och fick jobbet! Det är snart två år sedan.

– Jag har alltid älskat att köra bil, men ska jag vara ärlig så var det främsta skälet till att jag gick förarutbildningen att jag ville åt lastbilskortet, inte jobba som yrkesförare. Som hästtjej var det viktigt för mig var att kunna köra vilken bil jag ville och hänga på vilket släp som helst. Men nu, när jag jobbat som lastbilschaufför i flera år inser jag hur mycket jag gillar det!

Rent organisatoriskt hör Kickan till Distrikt Jämtland och Östersund, men hon och fyra kollegor utgår från Sollefteå. Teamet har två bilar stationerade där som går dygnet runt, sex dagar i veckan. Sedan hon hämtade ut sin nya lastbil i juni förra året har den gått 24 000 mil, så den rullar drygt 400 mil i veckan. Kickan kör så kallade mellantransporter åt en och samma kund, från kundens lager i Umeå till deras terminal i Östersund. Hon kör endast dagtid numera, tidigare körde hon även nätter ibland. Arbetsdagen börjar mellan kl 9 och 10, beroende på hur mycket tomgods hon har att lossa. När Kickan hämtar bilen i Sollefteå på morgonen är ekipaget fullastat med tomgods. Hon kör upp till Umeå där hon lossar hos kund. Sedan är det dags att börja lasta. Det ryms ca 150 rullburar på två våningar i bil och vagn. Varje rullbur väger mellan 10 och 500 kg. Kickan använder ingen truck utan handlastar alltid, så lastningen brukar ta ca 1,5 timme.

– Jag gillar att ta i och jobba med kroppen och går i snitt 35 000 steg per dag. Sedan jag började på Kyl- och Frysexpressen har jag minskat två klädstorlekar. När jag lastat klart i Umeå kör jag tillbaka till Sollefteå och lämnar över till kollegan som kör natt. Då är klockan ca 20. Under natten kör han upp till Östersund för att lossa där för distribution morgonen därpå och tar sedan med sig tomgodset hem. Morgonen därpå börjar vi om igen, berättar Kickan.

Kickan och en av hennes kollegor delar på en lastbil. En Scania R590 V8, 2022 års modell. Bilen var specialbyggd för ett annat företag när Kyl- och Frysexpressen köpte den och är därför full av extrautrustning. Kaffekokare, dubbla kylskåp, micro, en fullbred säng, AC och dieselvärmare. Dessutom har hon och kollegan pimpat hytten lite extra med mattor, bord, gardiner, tärningar och belysning.

– Vi håller ju på att ställa om företagets fordonspark till lastbilar som går på fossilfria bränslen, men än så länge fungerar inte biogas eller el på de långa sträckor vi kör. Det finns inte tillräckligt många gasstationer mellan Östersund och Umeå, så än så länge får vi köra dieselbil, säger Kickan.

Det bästa med yrket enligt Kickan är variationen och att jobba med frihet under ansvar.

– Ingen dag är den andra lik. Även om jag i stort sett kör samma sträcka varje dag, varierar årstiderna, vädret och väglaget och jag ser alltid något nytt längs vägen. Jag tycker om egentid i bilen, att lyssna på musik och poddar eller ringa de där telefonsamtalen jag aldrig hinner annars. Jag trivs med ett arbete där frihet under ansvar gäller. Att få förtroendet att ha en ”egen bil”, ta hand om kundens gods och lösa eventuella problem som uppstår längs vägen, det passar mig jättebra, berättar Kickan.

Kontakten med kollegorna i Östersund fungerar också bra. Varannan månad kommer chefen från Östersund till Sollefteå och hälsar på. De blir också alltid inbjudna om det vankas julmiddag eller andra festligheter. Men oftast stannar hon i Sollefteå med kollegorna där. En utmaning med att jobba som lastbilschaufför enligt Kickan, är de långa vintrarna. Kanske framför allt i Norrland.

– Jag är inte så förtjust i att köra lastbil på vintern. Det är kallt, slirigt och halt och blir mörkt tidigt på eftermiddagen. Man blir skitig och blöt när man ska lossa och lasta i dåligt väder eller krypa in under bilen för att fixa något. Jag är inte orolig för min egen körning, däremot kan jag bli oroad över hur vissa medtrafikanter beter sig på vägen. De verkar inte förstå att jag har 200 meter i bromssträcka när jag kör mitt tunga ekipage. Det gäller att behålla lugnet och skärpan och hela tiden ligga steget före i tanken, säger Kickan.

Att jobba heltid som lastbilschaufför på Kyl- och Frysexpressen innebär att du jobbar fyra dagar i veckan och är ledig tre. När Kickan är ledig tillbringar hon nästan all tid i stallet där hon har sin häst eller hänger hemma i huset med sambon, hunden och de fem katterna.

Kickan berättar att hon trivs bra med sina kollegor på Kyl- och Frysexpressen. Hon tycker oftast är det är enklare att jobba med ”gubbar”, men hon ser ändå gärna att fler tjejer söker sig till branschen.

– Jag älskar att köra bil och vet att det finns massor av tjejer där ute som också gör det. Jag tycker att fler tjejer borde prova på yrket. Vi tjejer kör ju minst lika bra som killarna. Visst, det finns vissa moment i jobbet som är tunga, men det är ju lika tungt oavsett om du är kille eller tjej. Orkar du inte, är det bara att be om hjälp, oavsett kön, svårare än så är det inte. Jag har hört att vissa åkerier hellre anställer tjejer till att köra sina lastbilar, då de tycker att tjejerna kör lugnare och klokare och är mer rädda om grejerna. Det kanske ligger något i det, säger Kickan och ler.